Maxpoetry.se
Maximilian Carlens hälsar dig välkommen!

Everydayhero

An everydayhero in a everyday life. Can you hear our souls? Can you hear our cries? To join the race to build up the force and pace. We all need a strong heart, we all need a push, a kickstart. In lifes puzzel with kids, relations and work. You hang on. You make it. Sometimes even fake it.

In this life, in this time of age. The puzzel in life can turn to rage. But stay calm and relax. We are in it together, we live life to the max. Let an everydayhero lead you through, that everydayhero is you.

Spräck illusioner, tillsammans är vi många miljoner

Jag grep tag i det sista halmstrået och det gled ur min händer. Varför? Vad komma? Vad är det som händer? Inget grepp. Inget halmstrå. Vad gör en man? Var kan han gå? Med ledsen och uppgiven min, med tomhet i sin blick. Detta var det liv han fick, eller inte fick? Vissa kör hölass, vissa saknar ett enda halmstrå. Sånt är livet, så får du må. Att fortsätta gå, att hoppas, när du tappat greppet om det som var viktigast just för dig. Smärtsamt må det vara, sorgligt och förtvivlat. Det är då man nåden söker, en framtidstro. Ett något större medvetande än sitt egos bo. Vi möts mellan varandra, vi möts och delar erfarenhet. Människor har styrka ett inneboende chi. Det ska gudarna veta, och det har dom förstått. Därför detta förtryck i religionens förklädnad. Människors styrka behöver ingen kyrka, vi har den alla envar. Res på er, spräck illusioner. Många tror att guden är en, samtidigt är vi människor många miljoner. Dags att lämna denna gudstro och förtryck. Din kraft, din tanke och vilja. På verklighet och illusion du må skilja. Res på er, gör det nu. Det är ditt liv att leva, din dag på jorden. All kraft finns i dig, du kan ta mig på orden. Börja med din frihetslängtan, börja med att göra dig fri. Kraften finns i dig, den finns där, inuti!!!

Din hand

Vid fjärdens blanka sida. Där hav möter land. Jag minns jag såg dig. Jag ville hålla din hand. Din ljuva kvinnokropp. Gjorde att mitt liv slog stopp. Vattenskidor skulle åkas. Och jag köra båten. Jag en ung man och nu en kåt en. Du var härlig och jag var svag. I ditt dekolletage jag drunkna. Och sommaren blev het. Maria var är du nu? Ingen som vet. Minnen och betraktelser. Satte min själ i brand. Allt jag ville, var att hålla din hand.

Det är aldrig försent att ge upp

Bryta mönster, kapitulera ta emot hjälp medmera. Du i ditt liv, i din livsstrategi. Orkar inte längre gå på. Hur ont och illa får man må? Ett sinne ger upp. Ett sinne vaknar. Det är det sanna livet jag saknar. Vem och vad är jag? Ett monster eller duva? Hoppa från tuva till tuva. Livet har givit mig ett val, en möjligheternas kris. Det är aldrig försent att ge upp. Tro mig, jag har bevis. Ge upp i den mening att man släpper allt och finner sitt sanna jag. Börja om på ny kula, börja om på nytt. Släppa den tid som flytt. På botten du ligger och om nåd du tigger. Vad för tankar rusar på? Du vet att man måste lära sig krypa innan man kan gå. Omvärdera, avprogrammera, sedan sakta börja ditt nya liv. Som en pånyttfödd människa. Med erfarenhet av ett själsligt bad. Där botten blev trampolin och din själ skör som finaste porslin. Jag önskar dig god tur på din nya resa. Och kom ihåg, det aldrig är försent att ge upp. Starta om, reboota livet, ta chansen, det är givet.

Kommer igen perenn

Jag är så jävla ledsen. Men inga tårar rinner. Känslan undrar om jag hinner? Resa mig, bygga mig upp. Gala som en bekant tupp. Låg som en sovande perenn. Kan jag vakna, kännas igen? I ett myller av folk går jag och hänger läpp. Fast i ett tillstånd, fast besluten. Som en blomma om våren vill jag slå ut. Blomma, blad, stjälk och rot. Mot depression finns det bot. Kärlek och avslappning ger välbehag. Mer av det idag. Ljuset i mitt sinne leker tittut. När kan det komma ut? Jo när tiden är inne då har den gått ut. Tids nog får jag leva, tids nog vänds mörkrets dysterhet, mot passion och livets ljuvlighet. En vandring i mörka dalar mot ljusets topp. Att sträva upp, att nå fram. Vägen är satt. Men du hur är det fatt? Andas in, andas ut, vid vägens ände tar livet slut. Så varför brått? Små eller stora kliv? Detta är ditt liv. Du är som en blomma om våren, en perenn, du vaknar om och om igen.


Bristens gåva

Smärtan är bristens gåva i väntan på kärlek

Kärleken löser bristen och väntan är förbi

Smärtan är mindre nu, nu när det är vi



Det är fan aldrig försent 


Visa vad du känner

För nya och gamla vänner 

Gråt en skvätt 

Livet är inte lätt

Det du bär inom dig

Det du bär

Känns tungt och svårt 

Dela med dig till andra

Som på denna jord vandra

Det är fan aldrig försent 

Minnen och tro

Dela och kom till ro




Humanisten och det mänskliga sinnet


Vara varsam, vara snäll

Vara traditionell? Vara humanist

I världen bland människor 

Vi hyllar värden som gagnar oss 

Som ger oss ett kärleksfullt synsätt 


I sinnet lever mognad och acceptans 

Värnar varje individs frihet och välmående 

Demokrati i minnet

Detta är humanisten och det mänskliga sinnet


Vi alla har brister och tillkortakommanden 

Vi gör vårt bästa i tid och rum 

Livet har aldrig varit lätt 

Humanistens människosyn rätt och slätt 


Skapa ett samhälle där människor trivs

Där behov tillgodoses, och möjligheter ges

Vara varsam, vara snäll, vara humanist

Med kärlek i sinnet blir det aldrig trist 





Adress

max@maxpoetry.se

+46-707302989

Läs och förstå

Man måste lära sig krypa innan man kan gå.

Jag har skrivit över 500 poesi-texter (OBS! Med copyright)

och skriver dagligen fler.

Ta kontakt om du vill veta mer!

Gilla min sida på Facebook

Andra rekommenderade länkar: www.karlekspartiet.se och 

www.swelove.com samt 

www.loveparty.info   Och  

http://www.foraldraskolan.se

www.musikochpoesi.se